Bygdevandring Rotenäs 2012-08-26

Bygdevandring i Rotenäs söndagen 26 augusti med föreningen Vår Bygd 1891

Ett fyrtiotal personer samlades för vandring runt de gamla kvarnarna i Rotenäs.

Så startade det
Det berättades att Hästefjordens Sjösänkningsbolags ägare Carl S. Kock sålde ett markområde år 1881 för kvarn-och sågplats till några bönder i Rotenäs som bildade ett kvarnbolag, Rotenäs Kvarn och Såg. På ena sidan av älven uppfördes en kvarnbyggnad, ett timrat bostadshus, en mindre ladugård samt stall och svinhus. På andra sidan byggdes en sågverksbyggnad med en enblads sågram. Både kvarn och såg drevs med vattenkraft. Mjölnare anställdes och enligt kontrakt skulle han erhålla 1/3 av kvarnens och sågens intäkter. Han skall också sköta svin, såväl grissuggor, småsvin som orne. Som foder användes avfall från kvarnen och även här får mjölnaren 1/3 av inkomsten samt 1/3 av den gödsel som blir efter djuren.

Från 1940
Flera olika mjölnare var anställda innan Lennart Jansson kom hit från Forsane kvarn år 1940. Han köpte och blev delägare till 1/3 i kvarnen. En större om-och tillbyggnad gjordes och ny turbin installerades. El-ström hade kommit till bygden och som reservkraft inköptes en 20 hkr elmotor. I den nyrenoverade kvarnen fanns då tre stora stenkvarnar, vals-och toppsikt, utsädesrens och betningsmaskin. Ett lagerhus byggdes och därifrån såldes olika lantbruksprodukter för Centralföreningen i Frändefors. Under krigsåren i början av 1940-talet var det ransonering och för att få mala brödsäd fanns malkort. Detta kontrollerades noga av statliga myndigheter. Mjölnaren var hjälpsam och det förekom malning utan malkort, detta var en stor risk. Innan myndigheten kom till Rotenäs kvarn för koll hade Hvena och Forsane kvarnar fått besök, via telefon därifrån blev det stor brådska. Mjölnaren kallade på en lantbrukare som kom med häst och vagn för att hämta ett antal olagliga säckar. Efter besöket kördes säckarna tillbaka till kvarnen.

Utveckling efter kriget
Till sågen inköptes en begagnad flerbladig sågram från Tändsticksfabriken i Uddevalla och det installerades cirkelsåg, dubbelt kantverk och spånhyvel.
Tiderna förändrades och på 1960-talet hade de flesta lantbrukare skaffat egna kvarnar och lönsamheten avtog. Den siste mjölnaren var Stig-Rune Olsson. Sågen blev också mindre lönsam och både kvarn och såg lades ned år 1968. Idag produceras el från den turbin som finns kvar och överskotts-el sälj till Vattenfall.

Telefonväxel och cykelaffär
Nästa plats var där Isakssons cykelaffär stått och det blev också Lönnebergshage telefonväxel. Gustaf Isaksson sålde cyklar av märket Neptun och på varje cykel satt en plåt med namnet Neptun och Gust, Isaksson, Lönnebergshage.
Det såldes också dricka, godis och ett mindre sortiment specerier. Isaksson flyttade 1949 och både affär och telefonväxel övertogs av en yngre person. En abonnent skulle ringa ett viktigt samtal men fick inget svar, efter flera försök cyklade hon till växelstation och fann då växelföreståndaren och några ungdomar badande i älven utanför. Växelstationen automatiserades i början av 1950-talet och affären nedlades.

Rotenäs festplats
Vandringen fortsatte till platsen för Rotenäs Festplats som drevs av SLU–avdelningen på 1950-talet. Här togs kaffekorgarna fram och det smakade bra och alla njöt av det vackra sensommarvädret.
Det berättades om föreningarna som byggde denna dansbana av timmerstockar som skänkts av skogsägare. Syftet var att få en samlingsplats för bygdens ungdomar och för att samla in pengar till en bygdegård. Här anordnades danser med olika orkestrar samt olika underhållning. Det anordnades sommarfester som ofta började med fotboll mellan flickor och gubbar. Det var roligt att se de äldre männen som deltog, ofta klädda i lågskor, långbyxor, slips och hatt eller mössa. Dragkamp mellan mindre herrar och stabila damer, var också uppskattat. Dansbanan var försedd med en stor scen och klädloger på båda sidor, för teater, sketcher, sång m.m. Skjutbana, korvstånd, lotteri samt försäljning av godis och dricka. Vid den här tiden var cykel det vanligaste fortskaffningsmedlet och det blev en naturlig samlingsplats för traktens ungdomar. Det blev emellertid allt större krav på orkestrar och större festplatser blev svåra konkurrenter när bilen började bli allmän. Det blev också svårt få folk att ställa upp med allt frivilligt arbete, så att omkring 1960 upphörde Rotenäs Festplats.

De äldsta kvarnarna
Till sist besöktes platsen för de äldsta kvarnarna som låg längre upp i älven. På södra sidan låg Torsbo kvarn och på norra sidan låg Trombäljens kvarn. Detta vattenfall bortsprängdes år 1891 för att sänka vattennivån i ovanför liggande Bodaneån. Idag är det bara stora stenar kvar efter sprängningen och inga rester som påminner om att här funnits kvarnar.
Arne Hallsten