Bussresa 2017

2017 års bussresa med Vår Bygd 12 augusti.

Vårt resmål var Fredrikstens fästning, för att där ta reda på vem som egentligen sköt Karl XII. Vår guide Karin Olsson gick på i Håby och var med oss och kunde berätta om väldigt mycket, både stort och smått under resvägen. Vi fick höra om det nu nedlagda Dingle Lantbruksgymnasium. Tanums kommun har köpt anläggningen, för att där bedriva vuxenskola för invandrare, trädgårdsutbildning m.m. I Dingle bodde en gång en man som blev filosof och som hette Thomas Thorild. Från denne Thorild kommer ”tänka fint är stort men tänka rätt är större”. Dessa tänkvärda ord finns som devis på Uppsala universitet. En stor sten är rest som minne över denne Thomas Thorild. Det är mycket man aldrig hört talas om. 

Blå-gröna vägen
Från Hällevadsholm svängde vi in på väg 165 som också kallas ”Blå-gröna vägen”. Denna väg går genom det vackra jordbrukslandskapet som ligger utmed Bullaresjöarna, den övre och den nedre. Det märkliga med detta sjösystem är att vattnet rinner norr ut till Idefjorden. Att vattnet rinner åt det hållet är lite märkligt och för folket i trakten är det lite magiskt. Därför finns det olika sägner om vattnet i Bullaresjöarna. I sjön tror man att ”Smevikenödlan” bor. Den ser ut som en stor kalv med svans och gult gap. Denna varelse har en gång i tiden setts av en präst i Naverstad och han berättade sin synupplevelse för prästen i Tanum. Denne präst tecknade ner berättelsen och på det viset blev det sant. Det berättas också att bönderna förr lät korna dricka av detta Bullarsjöns magiska vatten på nyårsnatten, för att de under det kommande året skulle mjölka så mycket bättre.

Evert Taube vistades en gång i dessa trakter och skrev ”Strövtåg i Ranrike” och sången om ”Torp-Maja”, vilken vår guide Karin läste för oss. I Bullaren bodde en gång i tiden många tattare och ”Torp-Maja lär ha varit av tattarsläkt. Vi åkte förbi gården Tingvall som en gång var Hushållningssällskapets försöksgård och då man byggde ny stor ladugård för lösdrift på Tingvall, var det självaste Astrid Lindgren som invigde ladugården. Nu är gården i privat ägo.
Någonstans i närheten av Vassbotten och inte så långt från Elgafallet gjorde vi vårt första stopp, för att dricka förmiddagskaffe och det smakade mycket gott.

Socker och margarinresor
Många av oss som åkte med på resan hade minnen av då man förr åkte över gränsen till Norge för att köpa socker, margarin och mjöl. På 50-60 -talet var dessa varor av någon anledning mycket billigare i Norge än i Sverige. Alla som var över 12 år fick köpa en ranson. Det var då många barn som fick erbjudande att åka med på utflykt till Norge och de kallades för ”margarinungar”. På ett par kilometers avstånd låg vid den tiden 6 speceributiker. Nu fanns ingen affär kvar. Idag är det handelstrafik åt motsatt håll. Nu åker norrmännen till Sverige för att handla. De varor som är mest eftertraktade är sprit och godis. Spriten är mycket dyr i Norge och godis är väldigt dyrt. Ett hekto lösgodis kostar ca 17-18 kronor. I Norge har man nämligen infört en sockerskatt.

Minnen om 2:a värdskriget
9 april år 1940 hördes det på svenska sidan av gränsen flygplansbuller, det var då som Norge blev indraget i andra världskriget. Många från norska sidan körde så fort de kunde sina traktorer och andra motorfordon över till Sverige. Dagen efter kom de första svenska militärerna från regementet   I 17 i Uddevalla, för att skydda gränsen och nu började man också bygga skyttevärn på olika platser utmed gränsen, vilka vi fortfarande kan se rester av. Vid bland annat Vassbotten startade man kurirlinjer för att i hemlighet skicka meddelanden över gränsen. På så sätt visste man vad som skedde på andra sidan. Det var förbjudet att gå över gränsen både till Norge och till Sverige. Paket, brev, snus, choklad och meddelanden smugglades. Kvinnorna var duktiga kurirer bland annat under bärtider. I deras bärkorgar smugglades och gömdes mycket, som sedan kunde hämtas på olika gömställen.

Elbilar i Norge
De norska vägarna har nu för tiden en mycket bra standard. Norska oljepengar används till att förbättra infrastrukturen. Men oljepengarna börjar minska och norrmännen satsar på elbilar. I Norge ser man på nummerskylten om det är en elbil. Antingen står det EL+ nr eller som det nya är EK+ nr. EK är nytt och står för Ekologisk Köretöj eftersom EL+ nr är en kombination som tagit slut. Om du kör elbil i Norge har du fördelar. Du får då köra i bussfilen, det finns gott om laddningsstationer och du får bättre parkeringsmöjlighet. Det kommer även på sikt att inte kosta mer att ha elbil än vanlig bil.

Fredrikstens fästning och Karl XII
Så kom vi då till Fredrikstens fästning i Halden. Här mötte oss den norske guiden Magne. Fästningen byggdes efter freden i Roskilde år 1658, då bl.a. Bohuslän blev svenskt. Förut hade Norge haft Bohus fästning och de tyckte att det var bra att ha en fästning, så efter Roskildefreden byggdes Fredriksten. Det var denna fästning som Karl den XII hade tänkt inta, för att sedan tåga till dåvarande Kristiania och inta denna norska huvudstad. Vår svenske kung formligen älskade att kriga. Den plats där vi stod och lyssnade på guiden Magne, var den plats där Karl XII sköts år 1718. Kungen beordrade soldaterna att bygga löpgravar på nätterna. På dagtid gick inte att gräva för mitt emot på denna fästning låg norrmännen och sköt så fort de kunde med sina kanoner. Även om grävningen skedde i mörkret var detta arbete det mest blodigaste och jävligaste man kunde göra. Vid minsta ljusglimt så siktade norrmännen och sköt. Plötsligt fick den svenske kungen för sig att han skulle ta sig ner och titta hur arbetet i löpgraven fortskred. Han ställde sig med armarna över jordkanten och tittade bort mot norska armén och funderade. PANG! Någon sköt och en kula träffade kungen. Den gick rakt igenom hans huvud. Kung Karl XII var död.
  Vem sköt? Var det en av de egna soldaterna som tröttnat på detta eviga krigande och på att Sverige nu var bankrutt? Nej, sa Magne för om det varit en svensk så hade skytten varit närmare och kungens huvud skulle ha sprängts. Nu blev det ett hål rakt igenom huvudet. Magne tyckte att det var bra att hålla frågan vid liv. Ingen kommer att kunna säga hur det gick till och så länge frågan är olöst drar Fredrikstens fästning och platsen där kungen sköts mycket turister. En stor minnessten är nu rest på platsen för dådet.

Lunch på Strömstads Golfklubb
Från Halden for vi över nya Svinsundsbron och till Strömstads Golfklubb där vi bjöds på en god lunch. Under en rundtur med bussen i centrum av Strömstad berättade Karin mycket om folk och händelser i staden. Vi fick höra om Göran Svenning som år 1912 skrev ”Kostervalsen” och även lyssna till den.

Hällristningarna i Tanum
Resan gick vidare till Vitlycke museum i Tanum. Vi såg många väldigt fina hällristningar från bronsåldern och Karin berättade om vad man tror att de föreställer. Inomhus väntade kaffe och blåbärsmuffins.
Hemresa genom kustsamhällena
Resan fortsatte genom Tanum och till Grebbestad där Evert Taube en sommar bodde ute på Otterön och skrev ”Solig morgon”. Vi hörde om Ingrid Bergman och såg hennes minnesplats i Fjällbacka. Vi körde genom små gränder där det var fullt av flanerande kineser. De var många och Karin berättade att det är ett nytt turistmål för kineser. De vill se Fjällbacka, för att de läst Camilla Läckbergs deckare. Vår utmärkte chaufför Ulf Sandeberg tyckte om och var duktig att köra på smala vägar och gator.

Tack till alla trevliga resenärer som passar tider och som gillar läget. KL.