Bygdevandring runt Lillesjön.

Föreningen Vår Bygd 1891 anordnade en bygdevandring i Torsbo och runt Lillesjön, sydvästra Frändefors, den 1 maj.

Så kom då våren till slut! Med våren och solen kom 48 stycken entusiastiska vandrare som skulle gå runt Lillesjön. Det är i den sjö som vi så gärna tar oss ett dopp på sommaren eller de som är lite djärvare i vattnet åker vattenskidor. Vänersborgs vattenskidklubb som ordnar med vattenskidåkningen. Vi samlades hos Bryngelssons i Torsbo och Jan Larsson, vår ordförande, hälsade alla välkomna och berättade om hur vandringen förväntades genomföras.

Även Alf Joelsson delgav oss en del information inför vandringen.

Vi gick landsvägen ner till norra ändan av Lillesjön där Bengt Bryngelsson berättade om sjön och om sommarstugor som låg med vacker utsikt över sjön. Han berättade också, att om vi tog en liten omväg upp genom skogen på vänster sida av landsvägen skulle vi få se Hålsjön. Det ville vi gärna och då vi kom upp på bergskrönet såg vi den lilla vackra Hålsjön djupt där nere. På andra sidan sjön såg vi husen på platsen som kallas Grunn i Rotenäs.

Det var inte många av oss som sett denna sjö förut. Vår vandring gick sedan åter ner till stora landsvägen och utefter Lillesjöns strand.

Vid södra ändan av denna sjö och i landsvägsdiket såg vi en skylt som Trafikverket satt upp. Denna skylt talade om att här finns en ”Artrik vägkant”.

Skylten har uppmärksammats av medlemmar i vår förening och dessa har önskat att vi skall ha en ”blomstervandring”, för att se hur floran ser ut på detta ställe. Det tycker vi var ett mycket bra förslag, så det kommer att blir en blomstervandring på försommaren. Vi gick förbi torpet Sunnare hage, där filmen ”Mor gifter sig” spelades in och fortsatte upp till jättegrytorna. Dessa jättegrytor som urholkats under istiden utgjorde en gång ett gränsmärke mellan länderna Norge och Sverige.

Ända fram till att freden slöts i Roskilde år 1658, var ”Gryttoraden” ett av de fasta gränsmärkena mellan dessa länder. Johannes Kalén berättar i boken ”Bohuslänska gränsmärken” att det finns handlingar från år 1273 respektive år 1540, vilka nämner grytorna som gränsmärke. Det finns många andra berättelser och sägner om dessa jättegrytor. Folket i trakten gick förr till en mindre gryta som kallas ”Moffekällan”, för att dricka hälsobringande vatten och vid midsommar restes en majstång på platsen, i vilken hängdes kohorn. Det sägs att det var en gängse ymnighetsrit i bygden. Hängde man kohorn i majstången skulle korna mjölka bra under året.

Nästa mål på vandringen var torpet Kullen som ligger på Rotenäs utmarker. Där skulle det bli kafferast. Ibland händer det på våra vandringar att snälla grannar röjer plats för vårt kaffedrickande. Idag fick vi uppleva ett annorlunda mottagande på platsen. Här hade varit gäster före oss och de hade arbetat grundligt. Det var vildsvin som hade bökat och vänt upp och ner på stora områden på detta torp. Som det såg ut!

Men trots det myckna bökandet fick vi plats att sitta ner och fika.

Ragnhild Hallsten läste om det som skrivits om jättegrytorna i häftet ”Naturnamn” och om torpet Kullen i boken ”Vår Bygd 1891”. På Kullen bodde och arbetade människor fram till 1930-talet. Nu fanns här rester av husgrunder och det växte gullvivor och syrener. En av vandrarna som heter Boström och som jagar på denna plats, berättade om svårigheterna att jaga dessa vildsvin. Det är inte så lätt att skjuta vildsvin. Det blir vaknätter, eftersom vildsvinen är nattdjur. Har man då ett arbete att sköta, så orkar man inte. Men vi som inte jagar hejar på jägarna, för om vi får våra trädgårdar uppbökade, blir vi inte glada.

Promenaden fortsatte sedan över stock och sten tills vi kom fram till den gamla vägen som förr användes bland annat som kyrkväg till Lane-Ryrs kyrka i Bohuslän. För folket i Torsbo var vägen till Lane-Ryrs kyrka mycket närmare än vägen till Frändefors kyrka. Därför var detta en viktig väg och fortfarande kan man gå denna gamla väg över till Lane-Ryr. (foto)Så småningom kom vi tillbaks till våra bilar i Torsbo, den plats där man från alla gårdar blickar ner mot Lillesjön och där alla ekhagar dignade av vitsippor.