Bygdevandring i Trombäljen 2009

Föreningen Vår Bygd 1891 hade den 1 maj sin sedvanliga bygdevandring. Ett fyrtiotal deltagare samlades hos Olssons i Trombäljen. Här hade familjen drabbats svårt av bränder. Ladugården brann ned 1946 och bostadshuset brann 1956, men båda byggnaderna återuppfördes. Det berättades om en fältskjutning på 1950-talet då en gevärskula gick igenom timmerväggen och fastnade i bakstammen på den gamla kökssoffan.

På nästa ställe fanns endast rester kvar efter ladugårdsgrund. Omkring 1920 hade stugan köpts av en byggmästare i Göteborg, som skulle använda virket för husbygge. Han ordnade ett s.k. ”köröl”, bönderna runt omkring lastade materialet på hästvagnar och körde till Uddevalla järnvägsstation för vidare transport med tåg. Virket från ladugården användes för bygge av nytt bostadhus på andra sidan älven i början av 1930-talet.

Vägen från Frändefors till Uddevalla gick här förbi och över bron nere vid älven. År 1638 inrättades här en tullplats och den fanns kvar fram till början av 1800-talet. Lantbrukare och andra som saluförde varor i Uddevalla skulle betala tull för att få sälja sina produkter i staden. Nära intill låg husgrunden efter en större byggnad som enligt sägen skulle ha varit ett gästgiveri.

Vandringen fortsatte vidare förbi där tidigare backstugan Brobacken legat. Lite längre bort låg Blåkullen där postbärare Johan Hedlund bott. Det berättades också om Vaktarebergen som låg i närheten. Här gick svenskarna vakt under krigsåren före 1658 när Bohuslän hörde till Danmark – Norge.

Strax var vi framme vid torpet Hagen. Stugan står fortfarande kvar där Sara och Augusta bodde fram till 1947. De kallades för ”Tösera i Hagen” trots att de var över 70 år. Det är barnbarn till deras syster Kristina som idag är ägare till den idylliska platsen. Här togs kaffekorgarna fram och medhavd fika smakade bra och alla njöt i solen denna vackra vårdag.

Torpet Skära som tidigare hörde till gården Bruket var dagens sista ställe på vandringen. Den gamla stugan står ännu kvar men den lilla ladugården hade nu rasat samman. Den sista familjen flyttade härifrån 1958, då var det ganska mycket öppen åker runt omkring men granskogen växer allt mer in på knutarna.

På hemvägen funderade vi kanske lite över hur det såg ut förr när folk under århundraden kom gående, red eller åkte hästskjuts på väg till Uddevalla.

Arne Hallsten