Lite om gränsen.

Det var inte lätt att bo på gränsen till ett annat land och så var det för de som bodde på den svenska sidan och för de som bodde på den norska sidan. Bohuslän tillhörde för det mesta Sverige men någon gång tillhörde Bohuslän också Danmark.

Anders Lignell är en man som år 1851 skrev en bok som heter ”Beskrivning över Grevskapet Dal.” Han skriver att det är troligt att gränsen gått på ung. samma ställe i många hundratals år. Han berättar att redan år 1025 står det beskrivet i Olof Haraldssons saga hur man gjorde då man skulle bestämma gränsen mellan två länder. Då var det ett möte med folk från Ranrike, som Bohuslän hette. ” Vi bönder veta var rättaste landemäret varit af fordne mellan Norges, Danmarks och Sveriges konungar.”

Från år 1273 finns ett gammalt gränsdokument bevarat från Norge och i det uppräknas olika gränsmärken bl.a. Biarnaes. Detta gränsmärke låg mellan Torsbo i Frändefors socken och Siverbo i Ryr socken af Bohuslän. Ett annat gränsmärke är Stikksass, Rödina vid Raudamyr. Detta gränsmärke ligger inom Bohusläns gräns mitt för Torsbo och Skörbo i Frändefors socken.

År 1505 hölls ett möte på Elfsborg. Från detta möte finns en uppsats om rikets gränser och då nämns Lerdalen, Gryttoraden (jättegrytorna i Torsbo) och Tronemossefot. Detta dokument grundar sig på att Jon Skrivare och Nils Börjesson befalldes att bege sig till gränsen och ta reda på var gränsmärkena fanns. I varje socken biträddes de av 12 till 16 av de äldsta bönderna.

I Sundals Härads dombok kan man läsa år 1650, att det fanns en gränsridare här vid gränsen och han hette Anders Stubb. Han hade ertappat Töres och Ola från Dernäs som hade fört salt över gränsen. Därför åtalades de nu.

År 1656 berättas vidare om tullaren Anders Eriksson i Trombäljen. Han hade undanhållit tull för fyra Åmålsborgare.

År 1658 stod freden i Roskilde och då blev Bohuslän svenskt. Efter det behövdes ingen gränsridare och ingen tullare. Då berättas det också om tullinspektor Johannes Sinclair som bodde på Näverdraget. Han hade begärt intyg på att han hade skött sitt ämbete väl och i utlåtandet stod det, att han varit ”ärlig, uppriktig och rättsinnig.”