Vandring i Kopperud 1 maj 2025

I ett närmast perfekt vandringsväder hade 42 personer, vuxna som barn, samlats med start hos Gunnar Hallsten i Kopperud.


För att underlätta ”vandringen” i den delvis något ojämna terrängen, för de som inte var så rörliga, hade Gunnar Hallsten ordnat med transport med en kärra med sittplatser som var kopplad till en traktor.


Vi gick över Bodaneälven och vandrade norrut på västra sidan mot Tjärtakan.


I Kopperud fanns 1891, 10 bebyggda ställen på båda sidor om älven och där bodde 70 personer på 8 gårdar, en backstuga och ett f.d. soldattorp.

Ragnhild Hallsten berättade undervägs om historiken kring de här tidigare boende innevånarna i Kopperud men även de nu boende. Berättelserna sträcker från mitten av 1800-talet till i dag.


Vi stannade till för en kaffepaus vid en husgrund som är utmärkt med en skylt Kopperud 2 (är hänvisning till avsnitt i boken Vår Bygd 1891). Huset var bebott från en bit in på 1800-talet.
1917 flyttade Manne och Sara Larsson hit. De fick flera barn.
En liten berättelse ur deras liv:
”Manne och Sara liksom de flesta andra familjer, levde under ganska små förhållanden. För att något hjälpa till med inkomst ropade Emanuel 1922 in en pojke, Gunnar Karlsson, på auktion vid Skarbo skola. Manne hade det lägsta budet 10 kr. per år för att ta hand om pojken. Gunnars mormor Augusta, som kom från torpet Hjortöra i Högen, var mycket bedrövad och grät när hon lämnade ifrån sig pojken. Gunnar f. 1916 var kvar på gården till 1936, då han flyttade till f.d. ”Rothe-Svens” stuga (Skarbo nr. 19)”.


Vid detta stopp deklamerade Ragnar Hallsten:

Sitt här vid torpets gamla grund och dröm om svunna tider.

Sitt här och njut en stilla stund allt medan dagen skrider.

Här låg det fordon gråa hus mot skogens skira grönska.

Sitt kvar och lyss till skogens sus snart allt är höljt i glömska.

Här dina fäder bott en gång för mycket länge sedan.

De också hört på skogens sång, fast det är sekler sedan.

Nu finns det bara stenar kvar av hus som har försvunnit.

Där släkten levt i sina dar, i tid som har försvunnit.

Du sena barn av annan tid, dröj kvar och lyssna i söderliden.

Om vardagsslit och helgdagsfrid, ty här berättas om den gamla tiden.

Vi gick tillbaks över Bodaneån och återvände via vägen Rösebo-Västra Bodane. Vägen byggdes och var färdig 1953. I och med denna väg fick de boende tillgång till mjölkbil, djurbil och andra person- och lastbilstransporter. Det blev också postutdelning bussturer och skolskjutsar.

På återvägen berättades om övrig bebyggelse som finns utefter vägen.
Kopperud förändras, det sker en viss nybebyggelse och yngre familjer flyttar in i trakten.

——————————————————————————————————————

Sammanfattning av årsmöte med Vår Bygd 1891 söndag 9 mars 2025

Mötet inleddes med att ordförande Jan Larsson hälsade de 48 personer som kommit till mötet välkomna.

Hans Skarholm berättade om föreningens verksamhet under 2024.

Därefter hölls årsmötesförhandlingarna och ordförande var Jan Larsson och sekreterare Lars Krantz.
Se protokoll årsmötesförhandlingar.

Matz-Gunnarz underhöll och med ett kort avbrott för kaffe och smörgås.

Därefter hölls det traditionsenliga lotteriet av gåvor som skänkts av våra medlemmar.

——————————————————————————————————–

Berättelse om södra Dalsland 1952 med sjösänkningen och människorna omkring

Läs ett reportage från 1952 gjort av en reporter på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Erik Wengström, som handlade om sjösänkningen men lika mycket om naturen och människorna han mötte i södra Dalsland. Bl.a. vågade han sig till att besöka ”…. landet bortom de båda Hästefjordssjöarna mot gränsen till Lane Ryr, den fordom illa beryktade gränsbygden mot Bohuslän”. Han tillåter sig även kommentera hur dalbon försiktigt uttrycker sig genom den lokala dialekten.

Reportaget får ses som ett tidsdokument där en utrest reporter från Göteborg för mer än 70 år sedan åker till ”utmarkerna” i södra Dalsland för att göra ett reportage om bl.a. sjösänkningen.
https://usercontent.one/wp/www.varbygd1891.se/wp-content/uploads/2024/12/Hastefjorden-1952.pdf